Etniska minoriteter i Sverige och deras rättigheter

Dilsa Demirbag-Steen skriver idag i Dagens Nyheter om det problematiska i att ge etniska minoritetsgrupper särskilda rättigheter. I Sverige finns fem etniska grupper som erkänns som minoriteter i svensk lagstiftning.

Det är av flera skäl problematiskt att ge etniska minoriteter särskilda rättigheter baserat på etnicitet. Med erkänd minoritetsstatus kommer vissa fördelar och rättigheter som inte tillkommer andra, inte ens majoritetsbefolkningen. Till dessa fördelar hör myndigheters benägenhet att vilja anställa personal med viss etnisk härkomst (eller med uttryckligt efterfrågad avsaknad av viss etnisk härkomst) såsom exempelvis polisen och brandkåren gör i annonser i tunnelbanan och på andra platser (Länk:  ). Mer meriterade svenskar förbigås vid anställning till förmån för invandrare. I vissa fall kan det alltså vara fördelaktigare att tillhöra en erkänd minoritetsgrupp än att tillhöra majoritetsgruppen i landet i fråga. Sådan här uppdelning och hantering av olika etniska grupper riskerar alltså leda till diskriminering av individer ur andra etniska minoritetsgrupper, vilka ännu inte erkänts som minoritetsgrupp med rätt till särskilt stöd, eller diskriminering av individer ur den etniska majoriteten.

Det är också svårt att avgöra hur man ska definiera etnicitet, och därmed tillhörighet till en etnisk grupp. Band exempelvis samer är det inte ett krav att kunna samiska eller att ägna sig åt renskötsel för att betraktas som same. Däremot måste man vara registrerad i en sameby. Dilsa Demirbag-Steen är själv inne på det problematiska med de här definitionerna:

”Vad är det som går i arv alla dessa år och som förenar en rom eller en same i början av förra seklet med dem som bor i landet i dag? Vilken instans definierar vem som är rom eller same?”  

En inte helt bekväm fråga för våra myndigheter. Den är obekväm bland annat eftersom ett erkännande av etniska minoriteter också åtminstone indirekt är ett erkännande av att det också finns etniska svenskar. Svenska politiker och journalister brukar ju gärna hävda att det inte finns några svenskar eller något typiskt svenskt. Därför finns det enligt dem inget svenskt värt att försvara, vilket om det fanns skulle kunnat motivera en mer restriktiv invandringspolitik, till exempel.

Vidare nämner hon problemet med att med lagstiftning likt den svenska gällande etniska minoriteter försöka kompensera hela kollektiv för forna tiders oförrätter, vilka idag levande saknar skuld i.

”Kan man gottgöra kollektivt och över tid? Går skuld i arv? Det är en sak att erkänna övergrepp och brott, en annan att tro att man kollektivt kan kompensera, generationer senare. Individer kan i lag få upprättelse men inte kollektiv.

Länk:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/dilsa-demirbag-sten-skyddet-av-fem-minoriteter-vacker-fragor/

Etnisk rekrytering ställer till problem

Länk:

Mångfaldshets kan riskera liv

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s