Norska journalister: ”Räkna med våld om vi inte öppnar gränserna”

Öppen gräns mellan Sverige och NorgeÖppen gräns mellan Sverige och Norge

Jag vet inte om det här handlar om någon extrem form av stockholmssyndrom eller inte, men det är skrämmande läsning. Nedanstående artikel i norska Dagbladet är skriven av två norska journalister – Arild Opheim och Elin Gjuvsland – som för ett par år sedan utsattes för inbrott och rån i sitt eget hem av två unga invandrare från Nordafrika. De blev bundna och fastållna, nakna, och tvingades under hot ge ifrån sig koder till bankkort m.m.

Värdesakerna fick de snart tillbaka, men trygghetskänslan har de inte återfått. Nu har de skrivit en bok om händelsen och efterspelet, bland annat ett möte med en av rånarna.

I korthet går deras resonemang ut på att eftersom Västvärlden bedriver en så sträng invandringspolitik (fakta: ingen annan del av världen bedriver en mer generös invandring från avlägsna länder än Europa och då särskilt de skandinaviska länderna) så bör dess befokningar räkna med och ställa in sig på att drabbas av våldsamheter av det slag som de här två journalistererna råkade ut för. Det enda sättet att komma tillrätta till exempel med den rånvåg som nu i höst svept över Oslo, och annat våld i Västvärlden, är att bedriva en mer generös invandringspolitik, tycker Opheim och Gjuvsland. Faktum är att dessa två journalister förespråkar ett avskaffande av gränser helt och hållet. Som de säger i artikeln:

”Vem kan klandra människor i andra länder för att de har drömmar om ett bättre liv någon annanstans?”

Ingen, naturligtvis. Och det är det ingen som gör heller. Men att man inte klandrar människor som har drömmar innebär inte att man måste acceptera ett helt avskaffande av alla gränser samtidigt som man behåller ett med höga skatter gemensamt finansierat välfärdssystem. Det går inte att förena ett stort gemensamt åtagande för välfärd med en generös och kravlös invandring, såsom Sverige försöker göra nu. Det är heller inte rimligt att ett lands invandringspolitik helt och hållet baserar sig på enbart externa behov, hos människor utanför det egna landet, medan den samtidigt bortser från det egna folkets och landets behov och konsekvenserna för de egna medborgarna, vilket Sverige gör just nu.

Det här är en skrämmande naiv syn från två personer som både utifrån sin yrkesroll och sina privata erfarenheter, samt det faktum att de bor i det medialt inte fullt lika likriktade landet Norge, borde vara bättre informerade.

Länk:

http://www.dagbladet.no/2013/10/10/kultur/bok/litteratur/arild_opheim/elin_ruhlin_gjuvsland/29702131/

Advertisements

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s