Etiskt rätt att ifrågasätta ålderstester?

sydsvenskan.se 160909:

”Olle Lönnaeus: Är det etiskt rätt att röntga och mäta människor som flytt från krig och fattigdom?”

 

”Asylsökande som visar sig vara över 18 år löper stor risk att utvisas.

 

Den som är barn får stanna.

 

Är det etiskt försvarbart att röntga, mäta och bedöma människor som flytt från krig och fattigdom?”

 

”Det finns flera rationella skäl för en 20-åring att påstå att hen bara är 17 år: Chansen att få asyl är större. Barn har rätt till skola och att bo på hem anpassade för barn. Och den som begår brott får lindrigare straff.”

 

”Hur stor risk att ett barn blir utvisat på felaktiga grunder kan vi godta?”

 

http://www.sydsvenskan.se/2016-09-09/ar-det-etiskt-ratt-att-rontga-och-mata-manniskor-som-flytt-fran-krig-och-fattigdom

 

 

Lönneus ifrågasätter i en artikel i Sydsvenskan den 9 september det etiskt försvarbara i att utföra ålderstester på asylsökande (tester som dessutom kommer att vara frivilliga när de väl sent omsider införs i början av 2017). Lönneus inlägg är ett praktexempel på den mångkulturpropaganda som har genomsyrat svensk massmedia och svensk politisk debatt i många år, och fortfarande utgör det dominerande synsättet i systemmedia. Grunden i denna propaganda är att alla som vill komma hit från tredje världen ska få göra det och när de kommit hit ska de få permanenta uppehållstillstånd och full tillgång till svenska skattefinansierade välfärdssystem, t.ex. retroaktiv föräldrapenning för barn som inte ens är födda i Sverige, efterlevandestöd för påstått avlidna föräldrar (föräldrar som aldrig befunnit sig i Sverige, än mindre arbetat här, vars bortgång inte kontrolleras av svenska myndigheter), billigare tandvård och annan sjukvård m.m. m.m.

 

Sverige ska ha en kontinuerligt stor invandring från Mellanöstern och Afrika, punkt. Alla andra hänsyn kommer i andra hand (om ens det).

 

Varför resonerar Lönneus utifrån premissen att Sverige ska ha en stor invandring från tredje världen, över huvud taget? Varför resonerar han utifrån antagandet att dessa ”barn” eller vuxna för den delen, är Sveriges ansvar?

 

Den självklara inställningen för en svensk borde vara att Sverige inte ska ha någon invandring från tredje världen, förutom i undantagsfall då specialister rekryteras hit av näringslivet och har sin försörjning ordnad från första början.

 

I den mån vi ska hjälpa människor i tredje världen så ska vi göra det i närområdet. Allt annat är ett svek mot Sverige och svenskarna, vilka aldrig har efterfrågat en stor invandring från Afrika och Mellanöstern.

 

Det är ett bedrägeri att låtsas att det är en självklarhet att dessa människors välbefinnande är Sverige ansvar, och att en eventuell hjälp till dem måste utgöras av invandring hit och permanenta uppehållstillstånd här.

 

Svenska folket har aldrig efterfrågat eller önskat en stor invandring från tredje världen, eller önskat sig ett större inflytande av t.ex. islam i Sverige, eller anpassning av det svenska samhället till invandrade minoriteters diverse religiösa, kulturella, ekonomiska och politiska krav.

 

Frågan om invandring har aldrig diskuterats på allvar i svensk massmedia på ett sådant sätt att svenskarna har känt att det är legitimt att inta vilken ståndpunkt man vill till antingen en generös eller en restriktiv invandring. Frågan har alltid presenterats och hanterats som om det bara fanns en enda moraliskt godtagbar ståndpunkt i frågan – att främja en kontinuerligt stor invandring till Sverige.

 

Invandringen och mångkulturen har aldrig gjorts till valfråga av något av partierna i Sveriges riskdag. Den har aldrig diskuterats i en valrörelse eller företrätts på olika sätt av politiska partier så att väljarna har fått chansen att välja mellan en generös eller en restriktiv invandring. Det enda svenskarna har haft att välja på, och det enda budskap de nåtts av från de politiska partierna, är att Sverige har ett ansvar att bedriva en konstant stor invandring från tredje världen, främst från Afrika och Mellanöstern. Inte förrän Sverigedemokraterna gjorde sitt inträde på den politiska scenen började svenskarna förstå att det faktiskt finns andra synsätt på denna fråga än de som presenterats av alla de andra politiska partierna och av en i det närmaste unison massmedia.

 

Lönneus går i dessa gamla upptrampade fotspår och försöker nu fortsätta denna massinvandrings- och mångkulturpropaganda.

 

Lönneus förhåller sig positiv till, eller åtminstone likgiltig inför, möjligheten att etniska svenskar blir en minoritet i sitt eget land och förlorar sin sociala, kulturella, ekonomiska och politiska makt över Sverige. Lönneus står inte på svenskarnas sida. Detta bör man ha i åtanke när man bedömer Lönneus inlägg. Varför står han inte på sitt eget folks och nations sida, en hållning vars motsvarighet är den naturliga för nästan alla andra folk och nationer i världen?

Lönneus inställning i denna fråga, och i förlängningen frågan om  Sveriges och svenskarnas framtid, måste betraktas som moraliskt synnerligen korrupt.

 

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s