Läsarna är inte mobbande massmedias kunder

Media den här veckan har till stora delar handlat om Dagens Nyheters trakasserier av den tidigare anonyma skribenten i alternativa media – Julia Caesar – och Expressens avslöjande av hennes identiet. Julia Caesar har skrivit böcker och blogginlägg på www.snaphanen.dk med en kritisk syn på invandring, mångkultur och feminism. Många har varit kritiska mot Expressens och DNs agerande gentemot JC. Flera skribenter uppmanar nu till bojkott av sådana medier, bland andra Marika Formgren och Erik på genusdebatten.se.

Här är nåra tänkvärda citat från bloggen genusdebatten.se:

Doxxing i media handlar om att förstöra en persons liv för att tjäna pengar på uppmärksamhet och/eller statuera exempel. Detta kan ske på två sätt. Dels genom att media offentliggör personens namn och/eller adress så de galnaste läsarna kan skapa en hotbild utan att doxxaren själv behöver smutsa ner händerna. Dels genom att man offentliggör privata pinsamheter som slår mot karaktären men har inget att göra med ämnet. I Expressen-artikeln om Julia Caesar kan bägge metoderna ses. Hennes namn hängs ut, hemorten smygs in och sedan beskrivs saker som “amalgamartiklar” och “el-allergi”. Stort utrymme läggs åt att säga åt läsaren att det viktiga är VEM hon är. (men inget om VAD hon skriver, min anm.)

Alltihop hänger på att förstå hur medias affärsmodell fungerar idag. Läsarna är inte tidningens kunder som många tycks tro. Tidningens egentliga kunder är de företag som erbjuds annonsplatser. Läsarna å sin sida är i själva verket den produkt som tidningen säljer till sina annonsörer. Tidningars innehåll handlar alltså ekonomiskt om att skapa tillgång för annonsörerna. Lösnummerpriser är INTE kärnan i tidningarnas ekonomi. Detta har under årens lopp fått konsekvensen att många tidningars redaktörer idag inte bryr sig det minsta huruvida de har NÖJDA läsare. Tvärtom att provocera så många människor som det går kan idag i hemlighet anses mer lönsamt.

Många tidningars ekonomi är helt enkelt långt mer beroende av annonsörers välvilja än de är av läsares välvilja. DETTA är anledningen media idag publicerar den ena efter den andra artikeln som idiotförklarar, förolämpar och bannar de egna läsare. DETTA är anledningen journalister inte känner något som helst behov att spegla befolkningens politiska vilja (uttryckt i demokratiska val) detta trots att de själva i regel gapat i sina tidningar över att andra yrkesgrupper skall spegla befolkningen i termer om hur många som är kvinnor och invandrare…. Huruvida de själva speglar befolkningen skiter mediehöjdare fullkomligt i.. Det enda språk de talar är pengar. ”

Länkar:

http://genusdebatten.se/nar-massmedia-doxxar-bloggares-identiteter-mina-lardomar-fran-ett-ar-av-gamergate/

http://www.marikaformgren.se/#post80

http://www.marikaformgren.se/#post82

Lena Andersson propagerar för fri invandring, igen.

Återigen kan vi i Dagens Nyheter i nästan överdrivet esoterisk och flummig prosa läsa hur krönikören Lena Andersson förespråkar fri invandring, dvs fri för invandrarna, inte för svenskarna. Hon nämner nämligen ingenting om lättnader i kraven som åligger oss svenskar att försörja andra som inte kan eller vill försörja sig själva. Den fria invandring hon förespråkar är alltså inte fri för oss svenskar.

Jag har tidigare här på bloggen bemött liknande utspel från Lena Andersson, länk: https://rikfz1.wordpress.com/2013/12/31/lena-andersson-dn-vill-ha-fri-invandring-oavsett-kostnad/  .

Den här gången hävdar LA att analogin med en egen lägenhet eller bostadsrättsförening inte fungerar när det gäller stater och invandring, till skillnad från en liknande ledare i december 2013. Vi svenskar äger inte vårt land, anser hon. Detta trots att staten har rätt att beskatta sina medborgare samt försvara landets territorium militärt. Hon nämner inget om att dessa statens rättigheter borde inskränkas varför man får anta att hon anser att de borde bestå. Tvånget att via skatten försörja andra ska alltså även med hennes fria invandring fortsätta att åligga svenskarna.

Den självklara åsikten att stater i någon mån kan liknas vid privata klubbar med inträdeskrav, som själva avgör vilka som får inträde, betraktar LA som moralisk och intellektuell primitivism. Vår eftervärld kommer att klandra oss för vår inskränkthet, tror hon. Hon försöker få sin egen inställning att framstå som i sanning liberal, när den i själva verket är socialistisk, medan de som motsätter sig denna gränslöshet mellan raderna framställs som primitiva.

Jag tror för min del att eftervärlden, en eftervärld som inte ligger så väldigt långt in i framtiden, kommer att undra vad det var som hände under de galna decennierna kring sekelskiftet. Hur kunde den mest framgångsrika civilisationen någonsin, inom i stort sett alla områden, plötsligt låta sig drabbas av vänsteroida ideer såsom mångkultur och feminism, till exempel? Och hur kommer de som idag förespråkar dessa ideer och dessutom hånar, förföljer,  trakasserar och mobbar de som uttrycker skepsis mot dem att betraktas av sin eftervärld? Jag tror att sådana som Lena Andersson kommer att betraktas som en ryggkrökare som gick maktens ärenden i förklädnad av en liberal skribent.

Länk:

http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-rattigheter-som-borda/

Lena Andersson (DN) vill ha fri invandring oavsett kostnad

Med skenbart liberal retorik försöker Lena Andersson i en artikel i Dagens Nyheter den 28 december hävda att ett lands befolkning inte har rätt att avgöra hur landets invandringspolitik ska vara beskaffad. Ett sådant kulturmarxistiskt påstående är ju lika absurt som att hävda att landets röstberättigade inte har rätt att avgöra hur skattesystemet ska vara utformat, eller avgöra vilken politisk fråga som helst som skulle kunna vara föremål för omröstning eller debatt. Självklart har ett lands medborgare eller röstberättigade denna rätt. Vad vore annars poängen med demokrati, rösträtt och medborgarskap?

Uppenbarligen bygger den på tanken att man äger landet man är medborgare i på samma sätt som man äger sin bostad. Gör man det?”

Självklart äger medborgarna sitt land, åtminstone i samma utsträckning som landets makthavare äger rätten att beskatta folket. På samma sätt som jag äger min bostad (betalar hyra/avgift/lån på insats m.m. samt el, telefon, möbler och annat lösöre) och har rätt att avgöra vem som får besöka mig och på vilka villkor, har ett lands befolkning en alldeles självklar rätt att avgöra vilka som får flytta hit, och inte minst avgöra på vilka villkor, vilka av oss andra finansierade välfärdstjänster dessa invandrare ska få åtnjuta.

Lena Andersson väljer att inte alls beröra kostnaderna för invandringen till Sverige. För henne är den fria rörligheten höjd över all debatt. Hon berör inte alls vad en helt fri invandring skulle kosta och vad sådana åtaganden skulle få för ekonomiska konsekvenser för landets medborgare, trots att hon förespråkar helt fri och oreglerad invandring till Sverige.

Lena Andersson snackar skit och försöker blanda bort korten genom att försöka framställa de som vill ha en mer restriktiv invandring som antiliberala. Men eftersom hon inte nämner några lättnader i kraven att försörja nyanlända invandrare är hennes ställningstagande för fri invandring inte ett dugg liberalt, vilket hon borde vara ärlig nog att nämna om hon vore en hedervärd, och i sanning verkligt liberal, debattör. Det är hon inte.

Utöver det måste kontrakt över delägandet upprättas och delägarna kunna sälja sin andel. Redan där faller det. ”

Nej, det faller inte alls. Du får inte sälja en bit mark till till exempel Ryssland hur som helst. Vi övriga medborgare och lagstiftare har synpunkter på det. Så är det i alla länder.

Det är något annat och mer metafysiskt som får de flesta att finna det självklart att människor kan hindra andra människor från att ingå frivilliga och fredliga avtal med varandra.”

Det är inte alls metafysiskt och det handlar inte alls enbart om avtal enskilda individer emellan. Det handlar om vem som ska betala. Och det är DU som ska betala, tycker Lena Andersson fast hon inte säger det rent ut. Nuvarande migration till Sverige handlar ingalunda om ”frivilliga avtal individer emellan” utan om en noga kalkylerad bedömning att Sveriges skattebetalare kommer att stå för ens uppehälle under obegränsad tid när man väl tagit sig hit.

Lena Andersson är antiliberal och snackar skit.

Analogin mellan migration och mitt vardagsrum är alltså väl funnen och lägger frågan där den hör hemma, hos vardagsrummets ägare, inte hos kollektivet. Jag har rätt att stänga om mig men lika stor är min rätt att öppna. Ingen annan än de enskilda parterna avgör.”

Ingen avgör om du har rätt till mat, sjukvård, skola för dina barn, el, vatten, bostad m.m. ?

Du har naturligtvis rätt att öppna ditt vardagsrum för vem du vill, Lena Andersson, men inte rätt att kräva att jag eller andra ska betala dina vänners/besökares uppehälle här i Sverige under obegränsad tid vilket en oreglerad invandring som du förespråkar, kräver. Är det också frivilligt, Lena Andersson..??? Är det frivilligt att betala invandrares uppehälle här, eller faller det ansvaret på den som bjuder in dem till ”sitt vardagsrum”? Den frågan svarar inte Lena Andersson på.

Länk:

http://mobil.dn.se/ledare/kolumner/i-vardagsrummens-sverige/?brs=d