Kvinnliga poliser i slöja

Nyligen har det beslutats att en polisaspirant som önskar bära slöja i sitt tjänsteutövande som polis ska få rätt att göra det. Skribenter i våra stora dagstidningar verkar vara positiva till detta. Ett argument som framförs är att poliskåren bättre skulle spegla landets befolkning om kvinnliga poliser får bära slöja, eftersom vi har alltfler muslimer i landet och därmed också kvinnor som bär slöja dagligen. Detta skulle ge allmänheten, eller i alla fall vissa delar av allmänheten, ett större förtroende för poliskåren.

Hanne Kjöller skrev om detta i Dagens Nyheter den 26 januari.

Citat:

Om det finns något tillräckligt tungt vägande rationellt skäl till att inte tillåta en viss beklädnad (eller annan form av kulturyttring) så bör detta heller inte tillåtas.”

Fast det finns rätt tunga sådana rationella skäl, vilka framgår längre ner här.

Men om skälet är emotionellt eller traditionellt (till att inte tillåta slöja, min anm.) finns ingen anledning att låta det styra.”

Fast skälen att tillåta poliser att bära slöja grundar sig så gott som uteslutande på traditioner och känslor. Resonemangen om varför det skulle vara bra med kvinnliga poliser i slöja är nästan helt och hållet just emotionella. De grundar sig på att invandrare från muslimska länder inte kan känna förtroende för vår poliskår.

Det är svårt att se något rationellt skäl till att poliser i yttre tjänst inte skulle kunna ha på sig kippa eller huvudduk.”

Det är inte alls svårt. Tvärtom är det väldigt lätt att föreställa sig att många människor skulle kunna ta illa upp av ett så uttryckligt uppvisande av religiös tillhörighet. Det gäller till exempel just muslimer, särskilt sådana muslimer som inte vill leva under tryck att bära slöja utan tvärtom försöker frigöra sig från de mest gammelmodiga och patriarkala traditionerna inom islam. Många mer moderata muslimer hade just den invändningen mot det så kallade hijabuppropet hösten 2013.

Vidare är inte alla invandrare muslimer. En hel del har flytt hit till Sverige undan just muslimskt förtryck. Dessa människor lär inte känna större förtroende för en poliskår som gör eftergifter åt en intolerant och patriarkal kultur genom att dess anställda bär ett så tydligt tecken på sin religiösa tillhörighet. Inför en kristen syrian, till exempel, skulle en rågblond, sekulär svensk inge ett betydligt större förtroende som just polis, vågar jag gissa, än en person klädd i den väldigt typiskt muslimska huvudbonaden slöja. I ett sådant möte är det inte alls självklart någon fördel att poliskonstapeln bär slöja. Det kan nog snarare vara tvärtom.

Att vissa saker alltid varit eller sett ut på ett visst sätt är inget giltigt argument i ett samhälle som ständigt förändras.”

Precis. Just därför är det fullt rimligt att invandrare som aspirerar på att bli polis är beredda att ta till sig åtminstone såpass mycket av majoritetskulturen att de ägger en del av de mest gammelmodiga och ojämnställda sedvänjorna från hemlandet åt sidan och inte insisterar på att bära slöja just under utövandet av ett såpass känsligt yrke – dessutom med våldsmonopol – som polis.

”I framtiden blir förhoppningsvis huvudduk inom kåren inte konstigare än kvinnliga poliser är i dag.”

Varför hoppas Kjöller på det? Är det något positivt och eftersträvansvärt att en större del av Sveriges kvinnliga befolkning bär slöja? För vem är det positivt? Jag är inte säker på att ens muslimer själva anser det.

En av kommentarerna till artikeln har en bra poäng som, tycker jag, sammanfattar problematiken med poliser i slöja på ett bra sätt:

Eftersom att all doktrin kräver uttolkare så hör religiösa attribut ej hemma i en sekulär polismyndighet.”

Länk:

http://www.dn.se/ledare/signerat/verkligt-valkomnande-kraver-mer-an-ord/

Förslag: Ersätt Jultomten med pingvin

Bild

En amerikansk skribent – Aisha Harris – föreslår i nättidningen Slate att jultomten bör göras om från att vara en fryntlig, tjock, vit man i skägg till att vara en pingvin från sydpolen. Detta efter att hon som svart afroamerikan under sin uppväxt säger sig ha lidit av att inte fullt ut kunna identifiera sig med jultomten såsom han framställt hittills, det vill säga som en europeisk vit man. Hon tycker inte att tomten ska framställas som en vit man längre.

Jultomten ska inte längre vara en vit man.

* * *

Från och med nu borde Tomten vara en pingvin.”

Jultomten är en figur som har lite blandat mytolgiskt och kanske ett visst historiskt ursprung. Det engelska namnet Santa Claus och det holländska Sinterklaas, till exempel, kommer från helgonet S:t Nicolaus som levde på 300-talet i det som idag är Turiket, men som då var en del av Romarriket. Enligt vissa källor är också asaguden Oden här i Norden en del av underlaget för figuren. Jultomten av idag är främst en amerikansk skapelse från början av 1800-talet som importerats hit. Den har i viss mån smält samman med den gamla nordiska gårdstomten. Precis som traditionen med Luciafirande är företeelsen alltså inte så gammal, men likväl folkkär. När figuren och traditionen skapades så skapades den utifrån en historia, kultur och andra traditioner som redan fanns här (och i USA). Det var därför den hade så lätt att slå igenom och bli populär. För egen del är jag inte så förtjust i den så kallade Coca-Colatomten. Jag är mer inne på små gårdstomtar. Men oavsett vad jag tycker så är jultomten ett populärt inslag i en av våra viktigaste högtider.

Bild

Jag är tveksam till att en så radikal förändring av en så populär figur som är så sammankopplad med en av våra största helger skulle slå igenom och bli en succé. Möjligen kan det bli en populär figur hos vissa grupper i samhället men jag tror inte det kommer lyckas på bred front att omvandla tomten till pingvin. Enligt förslaget så skulle fördelarna vara att ingen etnisk grupp skulle ha lättare att identifiera sig med jultomten om hans etnicitet inte är tydlig. Och eftersom pingviner är till stor del svarta så skulle också afroamerikaner och andra som inte är av europeisk härkomst kunna identifiera sig med julpingvinen. Därmed skulle barn slippa den ångest över att tomten inte ser ut som de, som Aisha Harris upplevde under sin uppväxt. Om han dessutom placeras på sydpolen så finns heller ingen kulturell koppling till något särskilt folk. Det finns inget folk eller kultur i Antarktis (och på nordpolen finns inga pingviner, så därför kan det inte bli nordpolen där jultomten bor).

Det är alltså inte så att Harris vill införa någon figur eller tradition från Afrika, varifrån hon åtminstone till en del härstammar, för att ytterligare tillföra något i julfirandet. Ett sådant förslag skulle man ju kunna ha förståelse för. Nej, hon vill helt enkelt ta bort den figur som främst euroamerikaner identifierar sig med och ersätta den med något som inte har någon förankring i någon kultur över huvud taget. Hon skriver att alla tycker att pingviner är gulliga och ger ett ofarligt intryck, till skillnad från tomten som faktiskt också kan vara sträng ibland. Därför borde julpingvinen vara en figur som barn skulle ha lätt att tycka om. Syftet med hennes förslag är alltså att ta bort, eller modifiera till oigenkännlighet, europeiska folks traditioner. Den politiskt korrekta ansatsen brukar annars vara den rakt motsatta, när det gäller alla andra folk och kulturer förutom europeiska, det vill säga att man vill uppmuntra alla etniska grupper att fortsätta odla sin särart och bevara sina egna kulturella och religiösa seder och traditioner.

För min del föredrar jag den traditionella jultomten hellre än någon politiskt korrekt julpingvin.

Länk:

http://www.slate.com/articles/life/holidays/2013/12/santa_claus_an_old_white_man_not_anymore_meet_santa_the_penguin_a_new_christmas.html